Veckans poesi.
Ofta blir det kanske snarare månadens poesi.

Alltså: Sådant jag skrev när jag var ung och vacker (!).
Åren närmast före och efter 1960.
Kommentarer och åsikter är välkomna!!
Till: Den senast inskrivna övers.
De tidigare alltså liggande under.

Om natur.   Om Livet!.  Om ord.  Om golv.  Bagateller.   Sjukhus.  Elände.  Nonsens.  Skola.  Gästpoeter!

 Bosse Malmgren

___________________________________

Hon hade de mjukaste läppar           
som smakade vän    kamrat    flicka
                                             inte bara kön

Hon hade en kalufs
                          lång     svart som natten
härlig att smeka     

hennes ögon
                              mörka    men ändå blå

Jag begrep dom aldrig
kunde inte bestämma
                           om dom var mörka     eller blå

Hon hade två mjuka armar
                            som värmde så skönt runt min hals
            Hela din kropp smekte sig mot mig

Hon var allt
                        det jag ville
                     att min flicka skulle vara

________________________________________

Att prata.

Jag talade med dig ikväll             
inte om det jag helst ville säga
          inte om det som bubblar i mitt hjärta
inte om att jag älskar dig         
inte att jag måste höra din röst

Man säger inte sånt                  
Det hör inte till god ton         
att säga vad man menar
                            och mena vad man säger

Ord ska vara kalla
Känslofritt avmätta

Jag är inte kall
            inte känslofri
                       jag är het
inom  under ytan

Jag hatar den seden som vanlig är
          att känsla ska döljas                
                       lidelse gömmas

Kvar är bara
kall              
torr       
             själdödande
Artighet.             

 

___________________________________

Aldrig                           
              var jag snällare pojke
än när du såg på mig    

Aldrig                         
              avstod jag så gärna
                              så mycket
för att ej skrämma dig

Jag avstod allt          
            men fick ändå allt.

___________________________________

Du strö mig över håret     
sa jag var rar när jag log
Jag rufsade om din kalufs
        din kind var så mjuk
             armarna var varma runt min hals

Jag var trygg hos dig      
                          du var min . .

___________________________________

Mitt lilla skogsrå     
som glider fram
genom livet
        på mjuka ben

Med hårets slöja    
mot axlarna
                     och blicken spörjande
                    strax under lugg
 

__________________________________

    Tillbaka